Arbete pågår

Nog ska det bli en schysst hemsida av det här! Har jag lyckats förr så ska jag lyckas nu med. Det tar lite tid bara att få till alla delar, layout, bilder, texter, med mera, etcetera, osv.
Är man enmansföretagare så är man också som en enmansorkester på något sätt – dirigent, trumslagare, trumpetblåsare, munspelare, gitarrplinkare, sångare, fotstampare och triangeldinglare. Allt på en gång och helst samtidigt.
Den här sysselsättningen som jag nu ägnar mig åt sammanfattar egentligen hela mitt liv på ett mycket raffinerat sätt. Jag har sytt och hantverkat sedan barnsben. Marknadsföring ville jag tidigt ägna mig åt och skaffade därför utbildning i ämnet. Siffror har jag alltid gillat, liksom problemlösning som ju är en del av både matematik och ekonomi, alltså blev det studier i redovisning. Sedan skulle jag bli psykolog (vilket nog var tur att så inte skedde).
För att finansiera studierna började jag jobba natt på sjukhus och i takt med att dygnsrytmen rubbades och sömnbristen blev ett faktum så minskade studierna. En undersköterskeutbildning klämde jag in under en period och gick ut med MVG i alla ämnen. Det blev närmare 15 års nattjobbande på lite mer än heltid med alla extranätter inräknade. Under många nätter ägnades dötiden åt att sticka och brodera för att hålla sig vaken.
Men så ville det sig inte bättre än att kroppen och knoppen sa ifrån. Med all rätt. Man kan inte kombinera nattjobb med aktivt liv på dagarna som jag gjorde. Det var hundar och det var hästar. Någon sömn tycktes inte behövas. Så var livet när allt var överkomligt och genomförbart – bara att slå lite knut på sig själv – ingenting var omöjligt. Så där var vi inte riktigt överens kroppen, knoppen och jag.
Det resulterade i sjukskrivning för utmattning eller vad det kallades på 90-talet. Under sjukskrivningen beslöt jag att sadla om och ta upp det där med ekonomi och bokföring igen. Det ledde till en ny karriär som jag med ny och fortfarande ung fart kastade mig handlöst in i. Tills det kulminerade och en ny utmattning var ett faktum. Den här gången utan sjukskrivning, så ”lågt” ville jag inte sjunka så vi levde på reserver under ett halvår tills jag orkade söka jobb igen och jobb fick jag direkt. Napp på första försöket. Redovisningsekonomer var det inte gott om, särskilt inte sådana som var både snabba, duktiga och stresståliga.. Resten är en historia jag helst vill glömma. Naturligtvis slutade det i en total krasch. Tredje gången gillt. Men nu var det allvar. Sjukskrivning som startade på sämsta möjliga sätt men som redde upp sig och varade i 4,5 år. Jag hade verkligen aldrig kunnat drömma om att det skulle ta så lång tid. Högst några månader, sedan skulle det minsann vara fart igen. Där bedrog jag mig rejält. Utmattningssyndrom med allt vad det innebär är inte att leka med.
Men fan ta den som ger sig. 2015 tog jag saken i egna händer. Givetvis blev jag utförsäkrad och det skedde i april 2015 efter en FMU som visade på att jag på sikt skulle kunna arbeta igen. Det tolkade FK som ”med omedelbar verkan” och nästa anhalt blev AF. Att arbeta normalt igen, med arbetsgivare, fanns inte på kartan och finns inte nu heller. För att fungera så behöver jag ta livet i min egen takt rakt igenom. Pausa och arbeta på mina villkor. Stresskänslighet är inte bara ett ord, det är precis så det är. Negativa inslag i tillvaron får inte förekomma. Dipparna är inte roliga och svåra att ta sig ur.
Jag fick en enorm möjlighet att forma mitt eget arbetsliv genom att starta eget företag och ägna mig åt sådant som jag faktiskt kan och har ”övat” på hela livet. Nämligen att sy och utöva andra hantverk och forma produkter som jag själv har saknat genom åren.
Företagandet har jag på mina fem fingrar och jag sköter hela linan själv. Bokföring, websida, fotografering, produktion, idékläckning, marknadsföring, kaffekokning och ja, vad gör jag inte? Jag borde kanske vara lite mer social men nu är det prioriteringar som gäller. Det här lilla bolaget ska vårdas ömt. Jag mår bra (eller iallafall betydligt bättre) och jag älskar att arbeta! Det har jag alltid gjort – men nu har jag mig själv som arbetsgivare och vad kan vara bättre om man lyckas vara disciplinerad!

När jag började det här inlägget var aldrig tanken att rassla på med en hel djupdykning. Men eftersom jag skrev att tillvaron sammanfattar mitt liv så halkade fingrarna iväg på tangenterna en aning.

En viktig detalj.
Hundar.
Min första fick jag 1976 och på den vägen är det. Labrador, dalmatiner, cocker spaniel, bostonterrier och mammas långhåriga dvärgtax som bodde i långa perioder hos oss. Idag har vi fyra hundar, två dalmatinertikar ur egen uppfödning och två bostongossar invandrade från Österrike.